Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

lördag, september 12, 2009

Vårt behov av missnöje och alternativ


När man ser tillbaka på de tjugu senaste årens riksdags- och EU-parlamentsval i Sverige är det en sak som framträder tydligt.

Behovet av att kunna rösta på missnöjespartier eller partier som i just det valet uppfattas som ett fräscht alternativ (vilket mycket väl kan vara ett i högsta grad etablerat parti).

Nedanstående partier har i de aktuella valen ökat stort i jämförelse med valet, eller som i vänsterpartiets fall 1999 hållit sej kvar på höga siffror.

1988 - miljöpartiet
1991 - ny demokrati och kristdemokraterna
1994 - socialdemokraterna
1995 - miljöpartiet och vänsterpartiet
1998 - vänsterpartiet och kristdemokraterna
1999 - folkpartiet och vänsterpartiet
2002 - folkpartiet
2004 - junilistan
2006 - moderaterna
2009 - piratpartiet

Ytterligare något som framträder är att "nästa val" alltid blir tufft för missnöjes/alternativ-partiet. De stora mängder väljare man lyckats locka i ett val är per definition svåra att behålla, då de gärna tycks vilja rösta mot etablerade eller försoffade partierna. Rollen som missnöjesparti eller alternativparti är svår att behålla över val.

För moderaterna blir riksdagsvalet 2010 en prövning, i opinionen verkar de klara sig bra, det är deras stödpartier som fått ta stryk. Även för piratpartiet blir 2010 års val en prövning, men den verkliga prövningen kommer sannolikt i EU-parlamentsvalet 2014.

För de rödgröna gäller att inför valet nästa år utgöra ett tydligt och fräscht alternativ till La Allianza, för att därigenom försöka få missnöjes- och alternativrösterna. Dessa kan nämligen avgöra valet. Det lär de f.ö även kunna göra ifall de röstar in sverigedemokraterna och/eller piratpartiet.

1 kommentar:

Martin Nyberg sa...

HA HA, skojjaru? Minst halva svenska folket missnöjesröstade ju 2006 MOT Göran Persson. Vi fick också en urusel regering som ingen egentligen ville ha, och rekord i röster på "Övriga".