Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

söndag, september 27, 2009

Statsvetare: - Opinionen bra för de rödgröna

Septembermätningarna från opinionsinstituten har varit mycket samstämmiga. Snittledningen för oppositionspartierna (VSMP) över Alliansen (MCFPKD) har passerat fyra procentenheter i min poll of polls. Opinionshösten 2009 har alltså börjat bra för oppositionspartierna.
Henrik Oscarsson om opinionen.

Jag älskar opinionsmätningar och lusläser dem, och det som gör Henrik Oscarssons poll of polls extra kul är att han inte hänger opp sej på enstaka mätningar utan med Göteborgsk perfektion räknar på snittet. Det gör ingen journalist, vad jag vet.

Uppenbart är att de rödgröna är nog så poppis, trots att Mona Sahlin inte anses populär (DN).

Men är det inte så att statsvetarna brukar hävda att partiledareffekterna är klart begränsade i svenska val?

lördag, september 26, 2009

Konsten att punktera en centerballong

I väntan på bloggork så tipsar jag om Melinens sågning av Centerpartiets miljöparti-fixering. Läs utdraget nedan och fortsätt hos Melinen själv. Det rör en undersökning som visar att stockholmarna, inklusive de gröna väljarna, tydligen gillar de dyra 21 kilometer motorväg som går under namnet Förbifart Stockholm.

Centerpartiet tror sig alltså komma undan med två nybörjartricks inom statistiken: dels principen “som man frågar får man svar” och principen “dra höga växlar på små statistikunderlag”.

Jag har egentligen inga problem med det här. Vill de sätta på sig pajasmössorna och springa nakna på debattsidorna för att få uppmärksamhet - samtidigt som de pekar ut Miljöpartiet som “the one to beat” - så är det helt okej för mig.

Det störande är istället att det parti som faktiskt innehar landets miljöministerpost visar på sådan tydlig miljöpopulism. I Brännpunkt-artikeln gör de nämligen stor sak av det faktum att många stockholmare tror förbifarten vara ett bra miljöalternativ. Mot det ska vi då ställa den strida ström experter som uttalat sig mot förbifarten. Naturskyddsföreningen, en professor och en forskningsledare i miljöstrategisk analys vid KTH (som också för en lysande replik) , 27 forskare/experter samt 34 relevanta organisationer och inte minst statens eget institut för kommunikationsanalys.

Centerpartiet lutar sig mot knappt femhundra Stockohlmare som, på oklara grunder, tror att Förbifarten “minskar miljöproblemen”, men bortser från vad som rimligtvis kan beskrivas som en ganska samlad expertkår. Nog kan man tänka att det finns lite argument för den saken, när nu Stockhomscentern dundrar fram på debattsidorna.

tisdag, september 22, 2009

Genom sej själv...

På söndag är det ringkväll till landets journalister hos sossarna i Linköping, enligt ett envist rykte på Facebook.

På tal om nedanstående...



På tal om ringa sa Ekots inrikespolitiska chef, den mångårige politikjournalisten, Fredrik Furtenbach en kul sak i Almedalen i somras.

– Den enda skillnaden jag upplevt är när jag var på Svenska Dagbladet. Då kände jag av mer påtryckningar. Det var ofta moderata politiker i luren som var besvikna och arga, och det har jag inte mött på samma sätt efter det. De tyckte att svenskan hade gjort grejer som inte var sjyssta mot borgerligheten - de hade förväntat sig någon lite snällare behandling som de inte hade fått. Men det här var under mitten på 90-talet så jag hoppas och tror att det inte är på det sättet längre. Det var bland annat Bo Lundgren och Gunnar Hökmark, de ringde ständigt.

måndag, september 21, 2009

En annan a(s)ylpolitik är möjlig?


I lördags var det rödgrönt seminarium i Borås. Arbetsgruppen för försvar och utrikes hade kallat till seminarium om migration. En expertpanel bestående av forskare och opinionsbildare deltog, och från partierna deltog bl.a Urban Ahlin (s), Kalle Larsson (v) och miljöpartiets Per Gahrton och Peter Rådberg. Tyvärr var väl inte uppslutningen från lokalpolitiker så god, men nåra stycken av oss var där i alla fall. Miljöpartiet var bäst representerade tror jag nog. Seminariet var hursomhaver intressant.

Migrationspolitiken är en svår nöt för oss rödgröna. Sossarna har genom åren haft en ohelig koalition med främst moderaterna inom migrations- och asylpolitik. Samtidigt finns det åtskilliga inom S som delar den syn mp+v brukar framföra, så egentligen borde vi kunna komma överens. För sossarna handlar det om att välja sida. Humanitet eller ej.

söndag, september 20, 2009

Kyrkovalet

Att döma av det preliminära resultatet i Kyrkovalet har "flankpartierna" gått framåt.

Frimodig Kyrka och Sverigedemokraterna på den ena kanten och Öppen Kyrka och Miljöpartister i Svenska Kyrkan på den andra kanten.

lördag, september 19, 2009

Lär av Svenska Kyrkan

I morgon går jag och röstar i kyrkovalet. På POSK i de två lokala valen och i stifts- och kyrkomötesvalen står jag fortfarande och väger mellan Öppen Kyrka och Miljöpartister i Svenska Kyrkan. Vi får se hur det blir.

Nedanstående artikel har jag publicerad i dagens lokalavis (tyvärr ej på nätet - varför inte?).

Lär av svenska kyrkan

Söndagen 20 september är det dags för kyrkoval. Medlemmar i Svenska Kyrkan får då rösta till kyrkomötet, stiftet, eventuell samfällighet och sin församling. En viktig skillnad mot de allmäna valen är att Svenska Kyrkan, till skillnad från staten Sverige, sänkt rösträttsåldern till 16 år.

I val till Svenska Kyrkan - precis som i vissa val i t.ex Österike, Tyskland och Brasilien - får alltså den som fyllt 16 år delta. Svenska Kyrkan tar ungdomars åsikter på allvar, till skillnad från staten Sverige. Sänkt rösträttsålder i någon form har även diskuterats i Danmark, Norge och Storbritannien. I Sverige finns frågan om sänkt rösträttsålder knappt ens med på den politiska dagordningen. Miljöpartiet är det enda politiska parti som driver frågan.

Ungdomar är intresserade av och engagerade i politik och samhällsfrågor, samtidigt är det svårt att locka ungdomar till valurnorna. Detta är ett problem och sänkt rösträttsålder är ett av flera sätt att råda bot på detta. Det är i gymnasieåldern många lägger grunden till sitt politiska intresse, samtidigt är dessa utestängda från det partipolitiska livet. Genom en rösträttsålder på 18 år är snittåldern på en förstagångsväljare 20 år och en del är närmare 22 år gamla första gången de får rösta. Detta är inget bra sätt att uppmuntra ungas engagemang.

Lär av Svenska Kyrkan - det är dags att sänka rösträttsåldern.

En termometer rakt in i det gröna partiet


Aftonbladet frågade ett gäng politiska bloggare om temperaturen i partierna, med ett år kvar till valet. Men eftersom jag inte var tillfrågad tog jag mej friheten att svara själv :)

Vilken är den största stridsfrågan inom Miljöpartiet?
- Någon enskild stor stridsfråga kan jag inte se. Det finns en hoppfull nyfikenhet för det rödgröna samarbetet, samtidigt som jag kan se en oro runtom i partiet för att vi ska slukas av sossarna. Namnbyte till De Gröna? Ingen fråga som jag hört diskuteras på ett enda partimöte, utöver Grön Ungdoms årsmöte 2008, sedan våren 2007 när frågan skulle upp på kongressen. Fast jag och Jakop går ju sällan på samma möten ;)

Vilken fråga bör partiet satsa på för att vinna röster i valet 2010?
- Fortsatt fokus på klimat och inte minst miljöfrågor i en bredare bemärkelse. Miljö är mer än klimat. Andra bra profilfrågor borde vara lika rätt, att bemöta rasism och främlingsfientlighet. Försvar av den personliga integriteten är en annan viktig fråga.

Hur är det att just nu vara miljöpartist - Toppen! Helt ok, Kunde ha varit bättre eller inte särskilt roligt alls?
- Jorå, toppen tycker jag allt. Vi går bra i opinionen och våra frågor är aktuella. Det är bråttom, men inte försent, att göra något åt klimatet. Vi har lösningarna.

Ge ett gott råd till Maria Wetterstrand och Peter Eriksson så här ett år före valet.
– Slå vakt om gröna profilfrågor i samarbetet med de röda partierna. Ett regeringsskifte är av vikt, men en rödgrön regering måste ha ett tydligt grönt inslag.

Hjälp

Häromdagen antydde jag viss kd-inspiration från Ny Demokrati. En kik på Alliansfritt Sverige visade att det var mycket värre, och det redan i somras.

fredag, september 18, 2009

Noterat i bänkarna

Under gårdagens fullmäktigemöte framstod vänsterns Lennart Andreasson som den resonable oppositionsledaren och s-kommunalrådet Ulf Olsson som sluggern på vänsteryttersidan.

torsdag, september 17, 2009

Har vi hört den förut?


Kd-ledaren Göran Hägglund spinner vidare på sitt Almedalstal om "vanligt folk". När jag hörde det i somras tänkte jag att sånt strunt inte var värt att uppmärksamma, men nu skriver han även på DN Debatt (vilket Helene påpekar är lite märkligt) och jag har ju börjat blogga igen, så varför inte?

Artikeln ger mej extremt dåliga vibbar, när en av de avslutade meningarna lyder "det börjar bli hög tid att återupprätta det sunda förnuftet i svensk politisk debatt".
Har vi hört det förut?

Tomas problematiserar artikeln på läsvärt på sin blogg. Vem är egentligen vanlig?

Hägglunds taktik att försöka göra sej till "vanligt folks" talesperson inom politiken är inte ny ens för honom - jämför bensinpriset 2006.

En sak är dock värd att ta på allvar i Hägglunds artikel, det räcker inte att argumentera för livsstilsfrågor ("new values") på Södermalm och i Majorna. Landet är stort och de flesta människor bor inte i Stockholms eller Göteborgs innerstäder. Duktiga pålästa människor behövs i hela landet, inte i storstadsreservat.

Själv tycker jag pekpinnar uppifrån behövs ibland. Som när staten förbjöd barnaga 1979. Det är helt enkelt inte okej att slå barn, oavsett ifall det är något som alltid förekommit. Men lagstiftning räcker aldrig, och är inte heller alltid rätt ända att börja i, eftersom förändringen börjar hos varje enskild människa. Därför är en Pridemanifestation viktigare i Tranemo än i Tantolunden.

Men den bestående känslan av Hägglunds artikel, och Almedalstal, är att jag inte fullt ut förstår vad han menar. Det gör han förmodligen inte heller, han vill sätta fingret på en känsla av osäkerhet som förmodligen ganska många människor upplever, och försöka profitera politiskt på den.

onsdag, september 16, 2009

Centerpartiet svamlar



Expressens ledarskribent Johannes Forsberg har en skarp penna och tvekar inte att säga ifrån när borgerliga politiker är ute och cyklar, som när han häromåret avfärdade Jan Björklunds flummiga skolpolitik och som när han nu idag visar hur lite centerpartister har på fötterna när de avfärdar grön kritik mot Förbifart Stockholm som "socialism".

Den avgörande skillnaden mellan de båda partiernas klimatpolitik är att de gröna menar att vi måste ändra vår livsstil, medan de glada centerpartisterna tycker att exempelvis massbilism är en omistlig del av en meningsfull tillvaro. Mp:s hållning må vara trist och moralistisk enligt centerbloggare. Men den går hem hos väljarna.
Centerpartiet har sedan länge en betydande beröringsångest för miljöpartiet. De har så att säga aldrig förlåtit att miljöpartiet bildades när centern lämnade det gröna spåret i skiftet mellan 1970- och 1980-tal. Trots att miljöpartiet och centern genom åren haft en hel del gemensamt har partierna aldrig utvecklat någon närmare relation.

När miljöpartiet förhandlade med mittenpartierna efter valet 2002 om att bilda en blågrön regering under fp-ledning var det centern som lämnade diskussionerna. Maud Olofsson ville skylla på att miljöpartiet kommit med orealistiska krav, Lars Leijonborg och Alf Svensson sa att det inte var sant och att de skulle påpeka detta ifall Olofsson torgförde uppfattningen.

På tal om Förbifarten, så är jag övertygad om att det runtom i centersverige finns en djup skepsis till att regeringen lägger knappt 28 miljarder på att bygga 21 kilometer motorväg i Stockholm, istället för att rusta upp järnvägar runtom i landet och existerande läns- och riksvägar.

Centerpartiet har mycket att bevisa ifall de vill profilera sej som "borgerlighetens miljöparti".

Läs mer hos: Tomas och Jakop.

tisdag, september 15, 2009

Vad får järnvägen kosta?

Ännu ett steg har tagits mot höghastighetståg i Sverige sedan regeringens utredare Gunnar Malm föreslagit att det är dags att sätta igång (DN), och det på sträckor som binder samman de tre största städerna. Beskedet är glädjande på flera vis. Inrikesflyget, och på sikt även en hel del europaflyg, kan här till stor del konkurreras ut. Liksom tåget kan ta mer och mer trafik från vägen in på spåret. Det behövs ett nytt transportsystem, bilen och flyget hör till 1900-talet. Tåget hör till 2000-talet.
Enligt utredaren skulle kalaset kosta cirka 125 miljarder, varav statsmakten skulle stå för hälften. Regeringen var beredd att lägga nästan 30 miljarder på 21 kilometer motorväg i Stockholmsregionen. Hur mycket är de beredda att lägga på betydligt mer höghastighetsjärnväg för södra halvan av landet?

måndag, september 14, 2009

Rödgrönt check, grönt dessvärre.

Fortsatt rödgrön regering verkar vara säkrad i Norge! Trevligt! Dessvärre verkar det inte ha gått så bra för Miljøpartiet De Grønne, men Höyre och Fremskrittspartiet hölls i alla fall borta från maktens taburetter (SvD).

Uppdatering 090916 00:24: Max Andersson skriver intressant om Miljøpartiet De Grønne.

söndag, september 13, 2009

Nu och då

Som den politiknörd jag är tycker jag det är intressant att kolla upp regerings- och ministerhistorik, och helt plötsligt slog det mej vilken skillnad det är mellan vilka ministerposter folkpartiet hade i Bildtregeringen gentemot vad de har i Reinfeldtregeringen.

Ministerposter 1991-1994: finansminister, socialminister, sjukvårdsminister och kulturminister

Ministerposter 2006-2010: utbildningsminister, högskole- och forskningsministerm, integrations- och jämställdhetsminister och EU-minister

Onekligen viss skillnad, det enda som förenar dem är att kulturminister Birgit Friggebo även var invandrarminister, låt vara att det inte gick så bra.

Förstärker måhända detta bilden av folkpartiet som ett parti som byter väljare - och därmed oxå profilfrågor - stup i kvarten? Fast vad är hönan och ägget i fallet väljare och profilfrågor? Det tål att funderas på.

lördag, september 12, 2009

Vårt behov av missnöje och alternativ


När man ser tillbaka på de tjugu senaste årens riksdags- och EU-parlamentsval i Sverige är det en sak som framträder tydligt.

Behovet av att kunna rösta på missnöjespartier eller partier som i just det valet uppfattas som ett fräscht alternativ (vilket mycket väl kan vara ett i högsta grad etablerat parti).

Nedanstående partier har i de aktuella valen ökat stort i jämförelse med valet, eller som i vänsterpartiets fall 1999 hållit sej kvar på höga siffror.

1988 - miljöpartiet
1991 - ny demokrati och kristdemokraterna
1994 - socialdemokraterna
1995 - miljöpartiet och vänsterpartiet
1998 - vänsterpartiet och kristdemokraterna
1999 - folkpartiet och vänsterpartiet
2002 - folkpartiet
2004 - junilistan
2006 - moderaterna
2009 - piratpartiet

Ytterligare något som framträder är att "nästa val" alltid blir tufft för missnöjes/alternativ-partiet. De stora mängder väljare man lyckats locka i ett val är per definition svåra att behålla, då de gärna tycks vilja rösta mot etablerade eller försoffade partierna. Rollen som missnöjesparti eller alternativparti är svår att behålla över val.

För moderaterna blir riksdagsvalet 2010 en prövning, i opinionen verkar de klara sig bra, det är deras stödpartier som fått ta stryk. Även för piratpartiet blir 2010 års val en prövning, men den verkliga prövningen kommer sannolikt i EU-parlamentsvalet 2014.

För de rödgröna gäller att inför valet nästa år utgöra ett tydligt och fräscht alternativ till La Allianza, för att därigenom försöka få missnöjes- och alternativrösterna. Dessa kan nämligen avgöra valet. Det lär de f.ö även kunna göra ifall de röstar in sverigedemokraterna och/eller piratpartiet.

fredag, september 11, 2009

Stemm grønnt på måndag

Socialantropologlegendaren Thomas Hylland Eriksen berättar varför han stemmer på Miljøpartiet De Grønne på måndag. Funkar även som motivering till varför man ska rösta grönt i september nästa år.

Vad händer med EU-politiken?

Förra året svängde miljöpartiet i frågan om huruvida Sverige skulle utträda ur EU, samtidigt kunde partiet utan större problem ena sig kring ett EU-kritisk valmanifest på kongressen i Skövde i våras. Miljöpartiets EU-parlamentslista innehöll folk som både ville och inte vill lämna EU, men valplattformen ställde så gott som alla kandidater upp på (det var någon som tyckte det var för EU-kritiskt).

För oss i miljöpartiet har linjen EU-kritisk men konstruktiv funkat bra hittills. Det finns ingen anledning att börja hylla EU bara för att man inte längre vill gå ur, men nu gör vi det bästa av situationen. Väljarna höll med, vi ökade kraftigt och var faktiskt riktigt nära 3 mandat.

Efter att det gick dåligt för vänsterpartiet i EU-parlamentsvalet började diskussionen även i det partiet om att svänga angående EU-utträdet.

Det finns någorlunda profilerade EU-kritiker i de flesta partier, i såväl sossarna, kristdemokraterna och centerpartiet släpptes de fram på EP-listorna. Junilistan är ett uttalat EU-kritiskt parti. Däremot börjar det bli allt färre partier som vill gå ur EU. Vad kan det leda till?

Över hälften av junilistans väljare ville lämna EU, trots att partiet i fråga aldrig tyckt så. Över var femte piratpartiväljare ville lämna EU, trots att piratpartiet sagt sej ligga rätt nära miljöpartiets "nu gör vi det bästa av situationen"-linje.

Ifall vänsterpartiet slopar EU-utträdet så är jag tämligen övertygad om att det till EU-parlamentsvalet 2014 finns ett EU-motståndarparti att rösta på, kanske utvecklas junilistan i den riktningen, kanske bildas det av missnöjda vänster- och miljöpartister.

18% av de som röstade i EU-parlamentsvalet i juni ville faktiskt lämna EU, det är ingen dålig utgångspunkt för ett nytt parti att försöka tilltala dem.

(Källa: VALU)

onsdag, september 09, 2009

Självbilden

Minerna borde kanske vara gladare hos oppositionen eftersom de faktiskt aldrig har varit i underläge. De har varit starkare än Alliansen i mätningarna precis varenda dag under Alliansens regeringsperiod.
Henrik Oscarsson om opinionsläget

Pirater i kommunfullmäktige?

Vägen till riksdagen går genom kommunerna. Vägen till ett långsiktigt livskraftigt parti går genom kommunerna.

Det förstod miljöpartiet på 1980-talet och det förstod kds på 1960- och 1970-talen. Ny Demokrati ramlade in i kommuner och riksdag 1991 utan att någon egentligen hann förstå vad som hände, men föll oxå ur i nästa val.

Feministiskt Initativ har vad jag sett i stort sett struntat i kommunvalen, trots att det knappast saknas jämställdhetsfrågor att driva kommunalt. Tvärtom. Lika lön för lika arbete, liksom? Vård-skola-omsorg brukar populärt kallas kommunal kärnverksamhet och där finns många underbetalda, främst kvinnor. Men är det inte lika flashigt att kämpa i kommunpolitiken?

Piratpartiet tycks ha insett vikten av kommunvalen, då de i somras aviserade att de kommer ställa upp i vissa kommuner. Samtidigt har de där frångått tre-pirater-regeln, den att om tre pirater vill göra någonting är det okej. I kommunvalet gäller stenhård kontroll uppifrån, partistyrelsen ger klartecken till eventuella kommunlistor. Jag förstår dem. Ett nytt parti drar alltid till sej folk som kanske inte alltid är de mest lämpliga att ha som förtroendevalda, och då piraterna vill till riksdagen i nästa val kan de inte ta några risker, antar jag de tycker.

Det saknas inte informationspolitiska frågor att driva kommunalt. I P1-morgon diskuteras öppen källkod, övervakningskameror blir allt vanligare och i kollektivtrafiken registreras folks rörelsemönster. Men då piraterna inte tar ställning i fördelningspolitiska frågor och lär få svårt att tycka till om det mesta rörande vård-skola-omsorg så lär de sitta tämligen tysta i de fullmäktigeförsamlingar de hamnar i.

Icke desto mindre är jag övertygad om att de kan bli den friska fläkt jag hoppas de blir även i EU-parlamentet.

Dags för F! att börja bygga partiet underifrån oxå?

tisdag, september 08, 2009

På tal om Förbifarten



tecknare: Magnus Bard

För mer läsning om Förbifarten rekommenderas fem skäl att säga nej på mp.se och en intervju med min gamle föreläsare Gunnar Falkemark.

Göran i bloggosfären

Min mångåriga kollega i riksvalberedningen - Göran Hådén - har börjat blogga.

Låt mej gissa den kommer handla om klimat, lycka, journalistik och ännu lite mer klimat.

Läsning anbefalles.

Liket lever

Efter en lång, välbehövlig och välförtjänt bloggpaus är jag nu tillbaka. Nu är det ända in i kaklet som gäller. 19 september 2010 är det val och åtminstone fram till dess ska här bloggas.

I Aftonbladet spekuleras det kring en s-mp-fp-regering ifall Sverigedemokraterna blir vågmästare. Ja, uteslutas ska det väl inte. Vi gröna och folkpartiet brukar ju klara oss hyfsat i opinionen, så majoritet borde en sådan konstellation kunna få. Å andra sidan ger tanken mej dålig smak i munnen när jag tänker på i vilka frågor folkpartiet brukar profilera sej i. Mer ordnung i skolan, allmän kravhysteri, EU-fundamentalism och mer kärnkraft. Kan bli spännande år. Jag föredrar rödgrönt, utan tvekan.