Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

torsdag, december 11, 2008

Varför ta ut förlusten i förskott?

Birger Schlaug efterlyser ett nytt grönt parti.

Det tycker jag är att ta ut förlusten i förskott.

Visst, polariseringen mellan två block är inte bra. Skrev själv om det häromdagen.

Samtidigt oroas jag av att detta innebär att landet hamnar allt närmre ett slags tvåpartisystem. Det är inget vidare, men uppenbarligen är det som krävs för att i dagsläget få en chans till en ny regering. Vad som sedan händer efter 2010 får vi se då. Om La Allianza tappar makten tror jag inte de orkar hålla ihop alltför länge i opposition, och kanske gäller även samma för de rödgröna? Och vad händer ifall Sverigedemokraterna blir vågmästare? Blockpolitiken är absolut inte huggen i sten.
Men varför anser jag då att Birger Schlaug tar ut förlusten i förskott?

Jo, bäst nu är att vänta och se. Miljöpartister brukar vara rätt duktiga förhandlare och en s-v-mp-regering med rejält gröna inslag 2010 är utan tvekan det mest lockande alternativet just nu. Får vi gröna igenom t.ex friår, början på en kärnkraftsavveckling och en betydligt mänskligare flyktingpolitik tycker jag det är på tok för tidigt att börja tala om ett nytt parti. Konsumtionskritiken upplever jag inte alls är död inom miljöpartiet, när jag pratar med partivänner i Borås och Sjuhärad är den en självklar del i en grön analys av finanskrisen.

Och blockpolitiken? Den kan vara död 2010.

Samtidigt är det ju ingen orimlig gissning att även den gröna partipolitiska sfären i Sverige kommer gå samma väg som de socialistiska, liberala och konservativa sfärerna gjort sedan många, många år, nämligen dela sej i fler partier. I vissa fall har det lett till flera framgångsrika partier. I vissa fall har det lett till marginalisering genom delning.

Även ute i Europa finns ännu rätt få exempel på länder där det finns flera framgångsrika gröna partier. Fast i det Schweiziska parlamentet sitter två gröna partier, Grüne Partei der Schweiz och Grünliberale Partei Schweiz. Men de två belgiska partierna Écologistes och De Vlaamse Groenen tycker jag inte kan räknas, då de precis som alla andra partier i Belgien är delade efter språkgrupp snarare än politiska meningskiljaktigheter.

Peter Kjellman skriver intressant om Birgers analys och ser både rätt och fel.

7 kommentarer:

Niclas Bladfält sa...

Du missar en poäng. Det är denna: "ett parti fritt från blocklojalitet, som öppet och offensivt vågar ifrågasätta det allt mer vulgära konsumtions- och tillväxtsamhälle som socialistiska och borgerliga partier gemensamt skapat."

Miljöpartiet är lika goda kålsupare som någon annan.

Anonym sa...

Håller inte med dig Niclas. Man måste samarbeta för att få inflytande och få saker och ting gjorda. Alternativet är att inte samarbeta och inte få något gjort.

Niclas sa...

Det är inte samarbetet som gör dom till lika goda kålsupare.

Johan sa...

Jag tycker inte miljöpartiet varit speciellt blocklojala.

Det är ju genom "hotet" att samarbeta med det borgerliga blocket som miljöpartiet fått s-ledningen att göra det historiska, ingå i en koalition två år innan ett val.

Och i kommunerna är miljöpartiet i högsta grad ett blockoberoende parti.

Till många socialdemokraters och vänsterpartisters förtret.

Niclas sa...

Nej jag talar inte om blocklojaliteten. Jag talar om det Schalug nämnde i sin artikel: "Den 7 juni 1980 skrev Per Gahrton på DN Debatt att Sverige behöver ett nytt parti. Ett parti som prioriterar livskvalitet framför materiell och ekonomisk tillväxt. Ett parti som vägrar definiera sig som ett blockparti.

Artikeln blev ett avstamp för det som skulle bli miljöpartiet drygt ett år senare."

Schlaug fortsätter sedan och menar att miljöpartiet inte längre är detta nya parti. Inte på grund av att tid förflutit utan för att värderingar förändrats. Miljöpartiet upprätthåller systemet lika mycket som något annat parti. Läs min blogg för närmare förklaring.

Johnny M sa...

Ja, Niclas tanke är ganska träffande ("Miljöpartiet upprätthåller systemet lika mycket som något annat parti."). Precis som jag argumenterade för innan (vad gäller utnämningar och kandidaturer osv) så har Miljöpartiet förändrats till att idag vara ett inkört "förvaltande" parti, snarare än nytänkande.

Uttrycket (ungefärligt återgivet): "Viss makt, viss korruption; total makt, total korruption" gäller. Skalan är nog inte diskret, utan kontinuerlig med tiden som förändringsdrivare. Vi ser att detta gäller för Miljöpartiet - de f.d. gröna.

Per sa...

Tyvärr så har MP gått åt det mer exopartiska blocklojaliteten.
Detta är tråkigt då amn så sent som vid senaste valet knappt märkte av detta.