Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

fredag, september 12, 2008

Därför röstar jag ja till utträde #3

Skäl #3. Det är inget utträdeskrav.

Miljöpartiet har brukat undvika att gå ut med specifika krav inför förhandlingar. Detta för att ha största möjliga förhandlingsutrymme. De senaste tio åren har vi aktivt tonat ned EU-utträdet till fördel för mer dagsaktuella frågor, såsom EMU och EU-konstitutionen. Frågan i medlemsomröstningen rör heller inte något utträdeskrav. Vi har enkelt inte haft något utträdeskrav sedan andra halvan av 1990-talet. Det borde nej-sidan kunna medge.

Alltså handlar inte omröstningen om något utträdeskrav. Jag hade aldrig röstat ja till något utträdeskrav, lika lite som jag vill att vi ska ha något friårskrav eller sänkt arbetstidskrav. Däremot anser jag att vi ska våga ha långsiktiga visioner. Och ett bibehållet EU-utträde visar att vi är emot den superstat EU håller på att bli och är en garant för en EU-kritisk politik.

Därför röstar jag ja till att miljöpartiet ska vilja lämna EU.

(Och innan någon kommer med kommentaren kan jag tillägga att underrubriken på den artikel jag undertecknat i Nisse Hult inte är satt av oss artikelförfattare. Jag hade aldrig undertecknat någon artikel med en rubrik om "ja till utträdeskrav". Ordet utträdeskrav nämns heller aldrig i artikeln. Så var det utrett.)

9 kommentarer:

Tony J sa...

"Ska Miljöpartiet förorda att Sverige ska lämna EU?".

Så står det på den valsedel som medlemmarna fått, och alternativen i omröstningen är "ja" eller "nej".

Hur kan du tolka det som att ett "ja" i omröstningen inte skulle innebära att (mp) ska ha kvar utträdeskravet?

Själv vill jag slopa det, inte minst av klimatskäl.

Johan sa...

eftersom det ju inte är något utträdeskrav och inte har varit så på tio år ;) lika lite som vi har speciellt många andra specifika krav.

Tony J sa...

Jag tror personligen att vårt utträdeskrav försvårade för oss att få till stånd en folkomröstning om den nya konstitutionen. Det var ett misstag att år 2007 föreslå både folkomröstning om konstitutionen och en folkomröstning om EU- medlemskapet som sådant i en och samma riksdagsmotion.

Utträdeskravet har dessutom gjort sig gällande varje gång i valplattformen inför EP- valen. I vart fall hamnade det som en av punkterna i topp både 1999 och 2004.

Johan sa...

men det är ju väldigt få som ser det som något som måste uppfyllas för att vi ska kunna delta i en regering - alltså är det inget krav.

ja, du vet att jag tycker vi kan tona ned utträdet (utan att för den skulle sluta tycka det). och oavsett hur det går i omröstningen tror jag inte det kommer stå som en av de främsta punkterna i EP-valplattformen. samtidigt har vi ju i såväl EMU-valkampanjen som när det kampanjandes som bäst mot EU-konstitutionen 2005 tonat ned utträdet, vilket jag tycker är rimligt.

Christian Valtersson sa...

...men trots att vi själva tydligen insåg att utträdeskravet behövde tonas ner, vändes debatten gång på gång mot oss och vi fick argumentera för utträdeskravet istället för att bemöta EMU eller Lissabonfördraget.

Kontraproduktiv brukar den typen av politik kallas.

Johan sa...

christian. vilket krav?

det är naturligtvis möjligt att jag minns fel, men jag minns inte att Peter Eriksson i slutdebatten inför EMU-omröstningen fick mps utträde kastat i ansiktet.

och jag minns inte att vårt utträde togs upp särskilt ofta i det breda arbetet mot EU-konstitutionen 2005.

minns jag fel? (fullt möjligt)

Christian Valtersson sa...

jag minns väldigt tydligt hur frågan kom upp gång, på gång på gång i förra europaparlamentsvalet, även fast den knappast var aktuell för just det valet. Jag minns också hur det varit någonting vi fått bemöta i exempelvis skoldebatter i EMU-omröstningen och jag minns särskilt hur det kom upp direkt Peter Eriksson nämnde Lissabonfördraget i partiledardebatten i riksdagen förra hösten.

Det går inte att tona ner delar av sin egen politik. Vi sitter inte själva med tolkningsföreträde. Särskilt inte när det gäller sånt de andra insett för länge sedan att vi mest förlorar på och just därför gärna tar upp för debatt.

Tomas M sa...

En av anledningarna till att det kommer upp hela tiden är för att alla ser att det är en svår fråga för oss. När frågan ställs syns det att Peter Eriksson tycker det är en jobbig fråga, vilket är en garanti för att den ska ställas igen.

Det är lite av poängen med journalister och politiska motståndare: de har en tendens att fråga om det vi är mest oense om.

Det kommer naturligtvis inte förändras av att vi byter fot. Om Nej-sidan vinner, kommer vi ha svårt att föra ut kritik mot EU utan att få frågan "varför vill ni då vara kvar" som ett brev på posten.

Svåra frågor svarar man inte på genom att ändra sig, svåra frågor svarar man på genom att tänka ut ett bra svar innan.

Max Andersson sa...

Som riksdagsgruppens ansvarige för arbetet med Lissabonfördraget så kan jag garantera att vårt långsiktiga mål om utträde inte har gjort någon skillnad när det gäller att få till stånd en folkomröstning.

För det första så hade EU-ledarna kommit överens om att undvika folkomröstningar och den faktorn bör inte underskattas, och för det andra så spelade utträdesfrågan inte alls den roll i debatten som Christian hävdar.

När EU-anhängarna anklagade oss för att ha en hemlig agenda om att vilja utträda var det hur enkelt som helst att bara konstatera att "Ja, visst vill vi ut ur EU, men det är inte det vi diskuterar nu."

Det argumentet är väldigt lätt att förstå, och min bild är att människor förstod att Lissabon-fördagets anhängare bara försökte byta ämne.

Man förlorar sällan en debatt på att stå rakryggat för en åsikt (om inte åsikten är extremt impopulär).
Debatter handlar inte så mycket om sakfrågor, utan om kroppsspråk och att kommunicera värderingar. Det man förlorar på i debatter är om man framstår som svag och osäker.

Vi kan testa Tonys teori genom att se på debatten i Storbrittanien. Där de brittiska tories misslyckades få till stånd en folkomröstning trots att alla partier lovat det i senaste valet. Majoriteten i tories är EU-anhängare, men de är motståndare till Lissabonfördraget, och under hela striden om EU-grundlagen blivit anklagade för att egentligen inte vara emot Lissabon, utan bara vilja lämna EU. Tories har kunnat bemöta detta argument någorlunda, men de har hamnat i förvars-ställning och haft svårare med detta än oss, eftersom många av dem faktiskt är mer kritiska till EU än vad de säger offentligt.

Jag är övertygad om att ifall vi slopar utträdet så kommer våra debattörer få kritik för att vi "har en hemlig agenda" om att vilja lämna EU så fort vi börjar diskutera EMU eller Lissabon. I många fall så kommer det naturligtvis att vara helt korrekt (och inte särskilt hemligt), men vi kommer att ha mycket svårare att bemöta det eftersom vi då automatiskt kommer att få frågor om varför vårt parti är splittrat och inte håller med oss.

Och de som inte kan bemöta anklagelsen om hemlig agenda idag när det faktiskt finns ett enkelt svar kommer inte att göra det då heller.