Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

torsdag, juli 31, 2008

From Europride with love


Min käre vän Joakim har varit på pridefestivalen ett par dagar och jag bad honom blogga om det.

Sitter på tåget hem ifrån Europride 2008 i Stockholm. Varma dagar. Solen skiner in genom fönstret, jag lyssnar på Le Tigre och Billie the vision and Dancers.

Jag har nyss avslutat en av SJ:s vegetariska lasagner, då det varit SJ:s stående vegetariska alternativ under lång tid så har jag avverkat ett par. Det är lika tråkigt (och överprissatt) som det låter, men efter att så många har passerat genom min mun så kan man alltid analysera skillnader i smak, för tillfället verkar trenden vara bättre kryddning (+) och geggigare konsistens (-).

Som alla andra så undrar du säkert också "ska du inte gå i tåget då?" när du får reda på att jag åker hem nu. Och nej, det blir inget tåg i år. Jag skulle gärna delta, tåget är en fantastisk händelse, "marching for those who can't". Det finns så mycket kvar att kämpa för innan HBT-personer runt hela världen kan leva utan hot om förtryck eller direkt förtryck.

För även om den politiska delen av pride är fantastiskt och stärkande så är den andra delen lika fantastisk. Den delen som handlar om att vara sig själv... För en stund. I sina bästa stunder utgör pride en fristad. Men normerna är starka här också, och om man som jag gjorde inte följde klädnormen helt så kan man utsättas för nedlåtande kommentarer i moderaternas tält. Men utanför kan man istället bli kallad för äckel.

Men det är inte det som är mitt största intryck av året Pride, för mitt största intryck representeras bäst av fyra butchar från Hälsingland. Kombinationen av de två olika delarna jag pratat om, politiken och fristaden, nämligen den gemenskap som skapas i en utsatt grupp. På väg av min tunnelbana iklädd min gröna favorittjol och nya rosa (för små) skor så erbjuder de sig att gå med mig om jag känner mig orolig, de ska bara till nästa station egentligen. Jag avböjde deras erbjudande, men det var med deras omtanke i tankarna som jag somnade senare, trots den spända situation med snorloska och äckeltillrop på vägen hem.

Även i Sverige blir HBT-personer utsatta, men vi ska inte låta oss bli offer för vi ska stå stolta och queera världen så jävla mycket att homofoberna inte kommer veta åt vilket håll de ska slå. Så ta någon sammkönad i handen (gärna två), sätt på dig en klänning eller ett par baggyjeans, släng alla köns- och sexuallitetsnormer över bord och be in their face så skapar vi revolutionen.

Med vänliga hälsningar
Joakim Larsson

onsdag, juli 30, 2008

Piratpartiet sätter debatten, grattis!

Efter valet för två år sedan, då Piratpartiet fick 4,7% i Ungt Val och blev nästan dubbelt så stora som kristdemokraterna, var jag övertygad om att de etablerade partierna skulle desarmera Piratpartiet.

Men icke!

Fildelningen har man fortfarande inte löst, trots Reinfeldts ord om att inte jaga en hel ungdomsgeneration tycks inte förändringar i mer frihetlig väg vara på gång.

Och nu senast FRA-lagen - Piratpartiets Rick Falkvinge får uttala sej i gammelmedia gång på gång. Bara att gratulera.

Piratpartiet må vara kört som parti, men som lobbygrupp betraktad är de mäktiga. Inte mej emot, jag är ofta någotsånär överens med dem, men jag förstår verkligen inte varför sossar och moderater låter Piratpartiet få så mycket utrymme.

Förmodligen har de inte fattat sprängkraften i frågorna, förmodligen har de fortfarande inte fattat att internet är här för att stanna. Förmodligen behöver S&M tänka om.

tisdag, juli 29, 2008

Så är det sagt, så ska det va

Jag blir mer och mer övertygad om att FRA inte tagit hjälp av någon extern PR-firma. I vart fall inte ännu. (Försvarsdepartementet, däremot, har experthjälp.) Det kan vara så att FRA-chefen, Ingvar Åkesson, är en statstjänsteman av den gamla sorten, som tycker att det är onödigt slöseri med pengar att plocka in PR-folk. Och att saker som skall anmälas skall anmälas, utan att det behöver samordnas med externa intressen. På sätt och vis är det i så fall lite charmigt. Hans problem är bara att han har noll koll.
Henrik "HAX" Alexandersson om de senaste dagarnas mediesörja som FRA klafsat runt i.

Det är inte ofta jag säger det, men go HAX!

måndag, juli 28, 2008

Utmanad

Utmanad

Jahapp. När ungliberalen Joakim Malmberg utmanar mej får man göra så gott som man kan. Annars blir man fördömd som lat och flummig, eller något. Tack för utmaningen!

Regler:

Posta reglerna först.
Svara på alla frågor.
Skicka vidare utmaningen till sex andra bloggare.
När du postat dina svar, berätta för den som utmanade dig.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista (idag).

1. Åka och bada.
2. Hämta ut en reserverad bok på stadsbiblioteket.
3. Hämta ut mina nya glasögon hos optikern.
4. Förena 2:an och 3:an.
5. Fippla med blandskivor till kreti och pleti.

Vad gjorde du för tio år sedan?

Tio år sedan? Några veckor kvar till jag började tvåan i gymnasiet och var relativt nyss 17 år fyllda. Bodde i Tranemo. Precis som nu lyssnade jag mycket på musik och läste mycket. Sörjde över att jag inte kom iväg till Hultsfredsfestivalen tidigare under sommaren. Jobbade min första sommar på biblioteket i Tranemo och trivdes förbaskat bra där.

Ställen du bott på?

Tranemo (fem olika adresser) och Borås (fyra olika adresser).

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?

1. Skaffat en bra lagom stor lägenhet någorlunda centralt i en trevlig stad. Med balkong, torn, bibliotek och öppen spis.
2. Skaffat ett litet torp i skogen.
3. Skänkt bort pengar hit och dit i förhoppningen om att andra skulle få det bättre.
4. Köpt upp en himla massa reklampelare och satt dit fina bilder eller text med "reklamfri yta".
5. Betalat mina nuvarande och kommande studielån.

Jag har ingen koll på ifall de jag utmanar redan varit utmanade, men såhär blir listan: Emma Ode, Heiti Ernits, Tony Johansson, Tomas Gustafsson, Helene Sigfridsson och Maria Ferm. God förnöjelse.

Sänk rösträttsåldern...

... skriver jag i dagens lokalavis.

I Sverige finns frågan om sänkt rösträttsålder knappt ens med på den politiska dagordningen. Miljöpartiet är det enda politiska parti som driver frågan. Sverige tycks vara på väg att hamna på efterkälken, vilket inte är särskilt hedrande för ett land som gärna slår sig på bröstet för en väl fungerande demokrati med högt valdeltagande.

torsdag, juli 24, 2008

På resande fot ett par dagar

Jag ägnar några dagar åt att medelst buss och tåg resa runt bland metropoler som Tranemo, Göteborg, Helsingborg och Lund. Återkommer på måndag, eller kanske redan söndag kväll.

onsdag, juli 23, 2008

Blodtörstiga älgar?

Treåriga Nova lekte i sandlådan vid radhuset i Kungälv när en älg plötsligt dök upp i trädgården - och bet henne i armen.
Kommer det nu resas krav på förintelse av så många älgar som möjligt under höstens älgjakt? Eller garvar folk mest åt det eftersom älgen var full? Är det skillnad på älgar och rovdjur? (SvD & GP)

Själv har jag blivit rädd för älgar bra många fler gånger än jag blivit rädd för varg & björn, därmed inte sagt att jag är särskilt hatisk mot älgar.

tisdag, juli 22, 2008

Miljöpartist sommarpratar i Radio Sju

I morgon lyssnar jag när Agnes Sandstedt sommarpratar i Radio Sjuhärad. I år återfinns två politiker bland den skara som lokalradion bjudit in att delge oss sina funderingar och historier samtidigt som de spelar musik, Agnes och utbildningsminister Jan Björklund. Den sistnämnde inledde sitt program med att spela Gyllene Tider, det tror jag inte Agnes kommer göra.

måndag, juli 21, 2008

Gröna i Europa

Ibland sägs det att Miljöpartiet de Gröna är ett litet parti jämfört med gröna partier ute i Europa, bland annat nämndes det i Axess teves pratbar på Almedalen.

Jag, som flitigt kollar in sajten Parties and Elections, blir alltid något förvånad när detta nämns då det inte stämmer med vad jag brukat se, inte heller blir det logiskt om man tänker på att gröna gruppen i EU-parlamentet ihop med regionalistpartierna i European Free Alliance har 5,4%, endast 0,2 procentenheter mer än vad miljöpartiet fick i senaste riksdagsvalet.

Sagt och tänkt, jag kollade upp det. Brasklapp lämnas härmed ifall jag råkat missa något parti i något land. I de länder där det finns flera olika gröna partier har alla partier räknats. Siffrorna kommer alltid från det senaste valet och alla siffror kommer från Parties and Elections.

1. Freie Liste, Liechtenstein 13%
2. Déi Greng, Luxembourg 11,6%
3. Die Grünen, Österrike 11,1%
4. Grüne Partei der Schweiz 9,6%
5. Vihreä Liitto, Finland 8,5%
6. Die Grünen, Tyskland 8,1%
7. Eestimaa Rohelised, Estland 7,1%
8. Strana Zelených, Tjeckien 6,3%
9. Miljöpartiet de Gröna, Sverige 5,2%
10. Écologistes, Belgien 5,1%
11. Green Party, Irland 4,7%
12. Groen Links, Nederländerna 4,6%
13. Scottish Green Party 4%
14. De Vlaamse Groenen, Belgien 4%
15. Iniciativa per Catalunya Verds, Spanien/Katalonien 3,8% (i valallians med ett socialistparti)
16. Les Verts, Frankrike 3,3%
17. Sinistra Arcobaleno, Italien 3,3% (regnbågskoalition med två vänsterpartier)
18. Green Party, Nordirland 1,7%
19. Alternattiva Demokratika, Malta 1,3%
20. Grünliberale Partei Schweiz 1,3%

Och Partido Ecologista Os Verdes från Portugal är lite svåra att placera in då de gick till val ihop med ett kommunistparti och fick 2 mandat samtidigt som kommunisterna fick 12 mandat, inalles fick koalitionen 7,6%. De gröna i Portugal borde således kunna placeras in någonstans längs ned på listan.

Detsamma gäller Latvijas Zaļā Partija från Lettland som gick till val med ett landsbygds-mittenparti och fick 4 mandat samtidigt som de andra fick 14 mandat, inalles fick koalitionen 16,7%. Även de gröna i Lettland hamnar rätt långt ned på listan.

Italien och Spanien/Katalonien är lättare att lista, italierna kom inte alls in i parlamentet och i Spanien/Katalonien fick man varsitt mandat.

Således 22 partier allt som allt.

Vi kan alltså konstatera att miljöpartiet ligger nånstans strax över mitten. En annan sak som framkom när jag kollade är att det i de flesta länder där gröna partier nått riktigt höga valresultat saknas partier till vänster om socialdemokratin, ibland även socialliberala partier. Utrymmet för ett grönt parti blir då betydligt större. I Liechtenstein är det riktigt extremt med bara tre partier, ett grönt, ett konservativt och ett kristdemokratiskt.

Gröna partier har även mycket svårt att hävda sej i medelhavsländerna. I Italien, Frankrike, Portugal och Spanien är man marginaliserade. Detsamma i Storbritannien, men det beror ju på deras odemokratiska majoritetsval, i Storbritanniens delvis självstyrande områden har man ibland lyckats bra ibland inte.

Att döma av ovanstående lista, där tre gröna partier gått till val ihop med vänsterpartier och frånvaron av vänsterpartier ofta gynnar de gröna, kan man lätt tro att de gröna egentligen bara är en modern vänsterrörelse. Men så enkel är inte verkligheten. Inget grönt parti i Europa regerar idag ihop med socialdemokrater, däremot regerar gröna partier i Finland, Irland och Tjeckien med borgerliga partier.

Men kontentan av min lilla undersökning blir att miljöpartiet ändå hävdar sej rätt väl, inte minst med tanke på att gröna partier ännu inte kommer in i parlamenten i de flesta östeuropeiska stater.

söndag, juli 20, 2008

Centern öppnar opp för s och mp

- För vår del är vi beredda att gå väldigt långt för att slippa en regering med aktivt eller passivt stöd från ett främlingsfientligt parti som sverigedemokraterna.
Framför det väljer hon block­överskridande överenskommelser med socialdemokraterna och/eller miljöpartiet, även kring regeringsbildningen.
- Det får hellre bli en ministär som kanske inte blir lika tuff och tydlig, men som i alla fall för Sverige framåt. Att regera med stöd av sd vore att föra Sverige bakåt.
Lena Ek (c), ledamot av partistyrelsens verkställande utskott till DN i veckan

Det finns flera intressanta delar i uttalandet. Centern öppnar alltså upp för att sätta sig i samma regering som miljöpartiet, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att det var centern som först bröt upp från diskussionerna mellan mp och fp+kd+c efter valet 2002. Centerns beröringsångest för miljöpartiet har varit välkänd i många år. Å andra sidan har väl centerpartiet till sist insett att miljöpartiet och centern ingalunda delar väljarbas. Miljöpartiet lockar främst unga mitten-vänsterorienterade akademiker i storstäderna och centern lockar i stort sett bara folk på landsbygden och högerorienterade liberaler i storstäderna.

Uttalandet är vidare intressant därför att det innebär att centern öppnar upp för att antingen avveckla den borgerliga alliansen genom att sätta sej i en regering med sossarna och miljöpartiet eller att utöka regeringen med miljöpartiet. Själv kan jag absolut tänka mej det förstnämnda, men har i dagsläget oerhört svårt att se miljöpartiet regera ihop med den borgerliga alliansen. Jag har ofta kritiserat centern i debattartiklar och på bloggen och lär fortsätta med det såvida inte partiet bättrar sej, men samtidigt tror jag att problemet framförallt är valet av samarbetspartners. Andreas Carlgren vill väl, men det är ju moderaterna som bestämmer.

Föga överraskande att centern låter EU-parlamentarikern Lena Ek stå för öppningen, det hade kanske varit problematiskt för någon av ministrarna eller riksdagsledamöterna säga det. Snart vidtar nya politiska utmaningar med de andra i den borgerliga alliansen, inte så lyckat att då varit ute i media och flörtat med några andra.

Ifall sverigedemokraterna kommer in i riksdagen 2010 och lyckas bli vågmästare (vilket inte alls är säkert - tänk på veckans mätning) så lär det bli spännande. Och blockpolitiken får sej den törn den så väl behöver, och det vore bra för Sverige!

lördag, juli 19, 2008

Sport är business, vem är förvånad?

Sport är business, i synnerhet professionell sport. Vem är därför förvånad över det så kallade "hamburgerkriget" som uppstått här i Borås? (Svd, Radio Sjuhärad & BT)

Max har svarat på förbudet att sälja burgare med att utlysa en omröstning om det hela hos kvällisen GT. Någon kallar det oseriöst, men är det inte i själva verket ett rätt "sportsligt" sätt att avgöra eländet? Fast det mest "sportsliga" torde ju vara att låta bägge ställena kränga sina burgare och låta bästa restaurang vinna?

Men visstja, sport var ju business och inget annat.

fredag, juli 18, 2008

Sverigedemokraternas dilemma

Nu är jag förvisso inte partistrateg hos Sverigedemokraterna, och det är både dom och jag helt nöjda med gissar jag. Men det hindrar mej inte från att fundera på hur partiet i fråga ska göra med sin lista till EU-parlamentsvalet och där har Sverigedemokraterna ett dilemma som heter duga.

Partiledaren Jimmie Åkesson blir bara mer och mer känd och kan anses vara det naturliga förstanamnet. Å andra sidan, att med bara drygt ett år kvar till riksdagsvalet skeppa iväg partiledaren och därmed ett av sina mycket få rikskända namn till Bryssel är nog inte särskilt klokt av ett parti som mest av allt strävar till riksdagen. Inte heller vore det så klokt att låta Åkesson väljas in i EU-parlamentet för att sedan antingen avsäja sej platsen eller inte vara i Bryssel speciellt ofta. Dålig publicitet och svekdebatt i bägge fallen. Även ifall man inte toppar med Åkesson lär han ha god chans/risk att bli inkryssad oavsett vart han ställer sej på listan.

Så, vilka finns då kvar? Utöver Åkesson är väl det närmsta sd kommer ett rikskänt namn den gamle moderate riksdagsmannen och numer kommunalrådet i Malmö Sten Andersson. Men vill han? Orkar han? Och har den då 67-årige Andersson tillräcklig dragningskraft?

Opinionssiffror på 4% i veckan lär göra partiet glada, men kan det bli så att Sverigedemokraternas förväntade framgångar i EP-valet uteblir? Eller att partiet och Jimmie Åkesson gör sina väjare besvikna efter att han sumpat uppdraget som EU-parlamentariker?

torsdag, juli 17, 2008

Ibland klickar det bara inte...

Radio Sjuhärad rapporterar idag att biljettförsäljningen till det av kommunens sponsrade Diggiloo-evenemanget på Borås Arena går trögt och fritids- och turistnämndens vice ordförande får uttrycka sin skepsis till en fortsättning.

Jag tyckte redan i höstas att det var fel att fortsätta hålla Diggiloo under armarna. Inte så att jag har något emot konserter på Borås Arena eller ens att kommunen är med och finansierar dem, men när Boråsarna uppenbarligen inte är intresserade borde det varit dags att tänka om redan förra året. Det klickar inte mellan Boråsarna och Diggiloo, antagligen för att de som skulle kunna tänkas vara intresserade av att gå har sju gratiskonserter på Stora Torget hela sommaren.

Själv tror jag mest på att boka någon väl etablerad liveakt med trogen publik.

onsdag, juli 16, 2008

Sommartorsdagarna väl investerade pengar

Förra veckan skrev lokalavisen om sommartorsdagarna. Man uppmärksammar att skattepengar bekostar hälften av kalaset. En centerpartist i Fritids- och turistnämnden får uttala sej kritiskt. Trots att jag oftast tycker artistutbudet suger menar jag att det ändå är väl investerade skattepengar!

Borås är en inlandsstad som dras med tråkighetsrykte och som nyligen inte lyckades kvala in på en topplista över landets tretti främsta turiststäder om sommaren. Således måste något göras. Där är sommartorsdagarna, då staden och företagen erbjuder sju-åtta gratiskonserter varje sommar ett alldeles utmärkt arrangemang. Med sommartorsdagarna följer en populär utekväll. Staden lever upp.

Sen hade jag såklart inte klagat ifall Mitt i Borås hade bokat exempelvis något gubbigt som Eldkvarn, Dag Vag eller Pugh Rogefeldt. För att bara nämna några hyfsat folkkära akter som turnerar i sommar och säkert hade passat alldeles utmärkt på Stora Torget.

tisdag, juli 15, 2008

Eurovision Socialist Contest 2008

Det är bara att gratulera vännen Anders och de andra i SSU Södra Älvsborg. I sommarens nyhetstorka så återvinner de ett gammalt SSU-förslag om att starta en socialistisk friskola.

Och nog har de fått uppmärksamhet som heter duga. SvD, DN, Aftonbladet, Expressen och Dagen har alla hakat på TT-meddelandet.

Synd bara för Anders att lokalavisens sommarvikarie kallade honom för Östberg och inte Österberg...

Överraskande nog kommer den bästa kommentaren från självaste Jinge som påtalar nakenheten hos kejsaren. SSU och socialism liksom? Sen när drev socialdemokraterna någon socialistisk politik? Men se, så exotiskt är det här i Sjuhäradsbygden.

Nej-sidan dribblar med orden

Miljöpartiet hastar mot en medlemsomröstning om partiets hållning i frågan om EU-medlemskapets vara eller ej. Bland de som vill stryka utträdet återfinns åtskilliga kloka miljöpartister jag normalt inte har några problem att samarbeta eller umgås med, därför blir jag besviken på nej-sidan (nej till utträde alltså, för den som blir förvirrad) när de sänker sin argumentation till en såpass låg nivå. Slagorden är "Nej till utträdeskravet" och "Tuffare grön politik i EU". Okej...

Men något utträdeskrav finns ju inte hos miljöpartiet! Jag har tidigare skrivit om ordens betydelse i politiken. Och det är faktiskt viktigt vilka ord man väljer att använda. Krav, det är inga småsaker. Kalla det gärna utträdesmål, utträdesvision eller utträdesparagraf. Men dribbla inte med orden och kalla något för vad det inte är. Vill man skrämmas?

Jag kan acceptera ifall de mest inbitna EU-motståndarna säger att de har ett utträdeskrav, men något utträdeskrav har knappast varit partiets konkreta politik de senaste tio-tolv åren.

Det andra slagordet, "tuffare grön politik i EU", förstår jag faktiskt inte heller. Vår EU-parlamentariker Carl Schlyter brukar höra till de mest aktiva svenskarna i EU-parlamenetet. Trots att han vill lämna EU ser han inga problem med att jobba riktigt aktivt och konkret för att påverka EU i rätt riktning när han sitter därnere i Bryssel. Antagligen resonerar de många moderata landstingsråden runtom i landet ungefär likadant. Helst skulle dom vilja lägga ner dem, men som politiker tar man möjligheten att påverka där möjligheten ges. På vilket vis skulle vi i EU-parlamentet, eller för den delen i en eventuell regeringsställning, kunna bedriva en tuffare politik?

Man kan inte påstå att vi den här våren och sommaren lyckats särskilt bra med att få ut någon kritisk eller offensiv EU-politik, istället har det mest hetat i media att miljöpartiet svänger i EU-frågan.

Och min egen hållning då? Jag gillar decentralisering, småskalighet och när besluten fattas så nära människorna det berör som möjligt. Jag gillar öppenhet, offentlighetsprincip och tanken på ett världsparlament. Jag ogillar grundlagsfästa tillväxtmål och upprustningsmål. Som en konsekvens av detta tycker jag att Sverige bör lämna EU. Däremot så inser jag att det inte finns på den dagspolitiska kartan. Jag inser att det finns mer aktuella mål och frågor att jobba med, de senaste åren har till exempel EU-konstitutionen varit viktig. Men det hindrar inte att jag principiellt vill att Sverige lämnar EU och att miljöpartiet ska fortsätta att tycka så. Utträdesmålet blir en garant för en EU-kritisk politik.

Däremot håller jag med de som menar att man kan tona ned EU-motståndet, inte minst i EU-parlamentsvalen. Bland annat eftersom det är i riksdagen och inte i EU-parlamentet man kan besluta om EU-medlemskapet. Samtidigt är EU-politiken en svår nöt, ungefär som det är Emil i Lönnerberga och sockerdrickan. "När jag inte har pengar, då kan jag inte dricka sockerdricka. När jag har pengar, då FÅR jag inte dricka sockerdricka. När i hundan ska jag dricka sockerdricka?". Ungefär så kan man känna om när EU-frågor egentligen ska få diskuteras i svensk politik. Men det är en, delvis, annan historia.

måndag, juli 14, 2008

Hur man kan tillbringa sommaren

När Almedalsveckan drabbade landet (eller nåja, Gotland, den politiska bloggosfären och medierna) föredrog jag att tillbringa den i skogen. Där var jag ofta strängt sysselsatt med läsning och tog då bland annat tillfället i akt att börja täppa till den lucka i min litterära bildning "Liftarens guide till galaxen" länge varit.
Eftersom han för ögonblicket var rätt ovillig att röra sig, på grund av ett dovt pulserande dunkande som han kände någonstans, låg han kvar och tänkte. Problemet med de flesta transposter, tänkte han, är att dom så sällan är värda besväret. På Jorden - på den tiden när det fanns en Jord, innan den utplånades till förmån för en ny hyper-rymdautostrada - hade bilarna varit problemet.

Allt eländigt besvär och alla missförhållanden som hängde ihop med att man hämtade upp en massa svarta klet ur jorden, där den legat i säkerhet och inte kunnat ställa till med någonting, och förvandlade den till asfalt att täcka landskapet med, rök som fyllde luften och olja som hamnade i havet, tycktes uppväga fördelarna med att kunna resa snabbare från det ena stället till det andra - i synnerhet som den plats man kom till troligen var likadan som den man lämnat, d.v.s. täckt att asfallt, full av rök och utan fisk.
ur "Restaurangen vid slutet av universum" (Douglas Adams, 1980)

Typ.

tisdag, juli 01, 2008

Livskvalitet

Nu har jag semester i nästan två veckor. Återkommer mitt i juli med nya inlägg. Om ni åker till Roskilde kan ni alltid hålla utkik efter mej.