Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

tisdag, februari 12, 2008

Vänsterpartiet riskerar bli det nya Kd

- Skräddaren säger nej, det blir nej.
Lars Ohly går ut och avvisar politiska uppgörelser inför riksdagsvalet 2010 (SvD). Han vill att vänsterpartiet ska kunna köra sitt eget race fram till valet, annars riskerar man att sudda ut sin profil.

Precis som Anders tycker jag Ohly har en poäng när han betonar att man inte ska kompromissa sej samman alltför mycket inför ett val, naturligtvis måste väljarnas röster få spela den roll de förtjänar. Samtidigt så riskerar nu vänsterpartiet att bli det nya kristdemokraterna vid en eventuell rödgrön valvinst 2010, alltså partiet som frihjulade i valrörelsen och som efter valet får stryk i fråga efter fråga. Är det verkligen bra för vänsterpartiet? Riskerar de inte att få en ännu svårare sits 2014 än 2010?

Och frågan är vad som egentligen är mest renhårigt mot väljarna? Att gå ut med saker man vet att man inte har en chans, eller åtminstone mycket svårt, att få igenom eller köra en mer realistisk approach? På vilket vis lurar man väljarna minst tycks vara frågan?

Vad som f.ö lätt glöms bort i diskussionerna om eventuell rödgrön enighet är att s+v+mp faktiskt lyckades lägga fram 15 statsbudgetar under tiden 1998-2006. Trots allt finns en betydande erfarenhet inom de bägge partierna från dagspolitiskt samarbete.

Som jag ser det är ett mellanting mellan kompromisser och helt eget race nödvändigt - en kompromissernas kompromiss alltså ;) Sossarna frihjular redan nu åtskilligt i energi-och skolpolitiken, detta trots att det finns en intern opposition inom deras parti som ligger åtskilligt närmare de gröna. Miljöpartiet och vänstern ska inte heller vara rädda för att föra fram egna profilfrågor. Samtidigt så skadar det inte att undersöka förutsättningarna för att komma överens. Att åtminstone diskutera igenom viktiga och svåra knäckfrågor och kanske försöka hitta en framkomlig väg men samtidigt hålla öppet för att valresultatet ska få spela roll. Annars kan väljarna omöjligt veta vad de lägger rösten på i september 2010.

Fast jag tror fortfarande inte sossarna kommer sätta sej i en regering med något annat parti ifall de inte verkligen måste. Får sossarna och vänstern egen majoritet, vilket en del mätningar visar och de var ett enda mandat ifrån 2002, kan nog vi gröna glömma någon regeringsmedverkan (ännu mer SvD).

Och vad jag vill? Jag ser gärna en rödgrön regering 2010, förutsatt att den för en politik med tydligt grönt genomslag och förutsatt att miljöpartiet får en rimlig utdelning av ministerposter. Helst ska vi dessutom vara större än idag. Annars riskerar vi att få dansa fyraprocentsdansen vid valet 2014.

4 kommentarer:

VG- Tony sa...

Instämmer till fullo. Dessutom borde vi vara kaxiga nog att kräva finansministerposten. I den rödgröna koalitionen i Norge tillföll den posten ett av de mindre partierna i koalitionsregeringen.

Johan sa...

det är rimligt att näst största parti ska få finansministerposten. i de 4 borgerliga koalitionsregeringar som fanns på 70-, 80- och 90-talen kom aldrig stats- och finansministern från samma parti. nu gör dom det, och se hur det går ;)

Jonny M sa...

Det rimliga är att ett parti med endast några få procent av befolkningens röster inte skall ha särdeles mycket att säga till om! Således skall Miljöpartiet självklart inte få några ministerposter! Göran Persson gjorde rätt som inte inkluderade detta parti i regeringen!

Johan sa...

jonny m. isf skulle inte heller kristdemokraterna, folkpartiet eller centerpartiet sitta i någon regering - inget av nämnda partier lockade ens var tionde väljare nu senast.

själv tycker jag ett rimligt resonemang är att de partier som utgör regeringsunderlaget oxå bildar regeringen. precis som det är i de allra flesta andra europeiska länder, där små partier ofta sitter med i regeringar - vad sägs om Nouveau Centre i Frankrike med 2% eller Progressiva demokraterna på irland med sina 2,7% eller Christen Unie i nederläderna med 4% eller svenska folkpartiet i finland med 4,5%. Bara för att ta några exempel på småpartier.

sen kan du jonny naturligtvis argumentera för att de två största partierna ska bilda regering, vilket oxå är fallet i flera länder. exempelvis just nu i österrike, tyskland och i viss mån nederländerna. men jag tror det blir svårt att få med Reinfeldt och Sahlin på det... ;)

för mer spännande europeisk statistik kan jag rekommendera Parties and Elections.