Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

torsdag, november 15, 2007

Storm i ett vattenglas

Jag har svårt att förstå den Facebookhysteri som uppstått. Och då menar jag inte det faktum att snart var nionde svensk finns på Facebook och att det är fantastiskt kul att smyga runt och kolla vad folk har för sej. Utan hysterin kring att allt detta lagras och är tillgänligt. Nu senast framställs Facebook som en tatuering man kommer ångra.

Har någon, som haft det minsta hum om vad internet är, någonsin trott att det hon eller han gör där inte lagras eller är tillgängligt för hur många som helst?

Jag har förvisso aldrig (eller ska man säga, ännu inte?) tatuerat mej. Men startade min första hemsida för tio år sedan, la ut de första bilderna på mej för nio år sedan, började skriva dagbok på nätet för åtta år sedan och gick med på mitt första community för sju år sedan. Se där, en ganska bra exposé över utvecklingen i tonåringars internetanvändande i slutet av nittialet =)

Hursomhaver. Jag har aldrig inbillat mej att nätet är helt och hållet privat, och inbillar mej inte heller att Facebook är det. Jag minns fortfarande när jag en gång i gymnasiet visade en av mina småsystrar en utskrift från hennes Hotmailinbox vilket fick henne att radera alla mail hon hade, jag hade genom Flashback hittat någon elak grej som gjorde att man lätt kunde logga in på andras konton. Hotmail täppte till säkerhetshålet illa kvickt och därmed tog min karriär som hacker slut innan den hade börjat.

Nåväl, varför denna hysteri över Facebook? Det är som det varit längre, bara lite större. Och ingen tvingar dej att gå med, eller lämna ut någonting.

Sen ska det bli intressant att se om tio-tjugu år - när digitalkamerans och mobilkamerans första barn blir reella makthavare - hur många pinsamma ungdomsfoton som kommer visas opp, eller inte visas opp, eftersom det är vardagsmat...?

En större fara än det högst frivilliga Facebook är den övervakningshysteri som, ivrigt påhejad av både sossar och borgare, håller på att genomdrivas. Där övervakningen sker på ofrivillig basis. Det är åt helvete och farligt, inte att du fläker ut ditt privatliv på Facebook.

3 kommentarer:

Heiti Ernits sa...

Jag håller med dig.
Har funderat på nåt liknande inlägg, men du tog orden ur min mun ;)

Thomas Svensson sa...

För mig är det obehagligt att lämna ut mig till marknaden. Att mitt namn, mina intressen och mina vänner är tillgängligt för marknadsförare och att våra uppgifter är till salu. På facebook frestas man att uppge sina filmintressen, men listan som man har att välja från tycks inte innehålla ett fullständigt utbud, utan ett som någon (marknadsförare?) valt ut. Det finns inte motsvarande möjlighet att redovisa sina litterära intressen, någon styr kulturen mot film, helst Hollywoodfilm. Osv. , osv. Jag var där en stund och vände, jag känner en stor risk för likriktning och styrning av kommersiella intressen.

Tony sa...

Jag tillhör väl en minoritet som inte är med på Facebook, och har aldrig varit där. Men jag tror ändå att Johans titel "storm i ett vattenglas" är en tämligen målande beskrivning för den kritik som riktats mot företeelsen.

Det är samma slags kritik som har riktats mot alla slags nya företeelser, oavsett funktion och tidsålder, tycks det som...