Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

måndag, november 05, 2007

Politikens kravekvation (varning för långt inlägg)

Det tål att funderas på varför det mest är moderater som avslöjats som "fifflare" eller "fuskare" i regeringskretsen. Naturligtvis har politiska motståndare gottat sej i detta, jag är inget undantag. Övriga regeringspartier tycks dock ha kommit ganska lindrigt undan.

Varför kan man fråga sej?

Som jag ser det finns det flera tänkbara skäl. Men ett av de viktigaste torde vara moderaternas storlek. De har ett bredare urval av ministrar och höga politiska tjänstemän än de andra regeringspartierna. För att få en hög post i något av småpartierna krävs i allmänhet extremt trogen partitjänst i många år, det gäller inte alla som anställts av moderaterna.

Men exempelvis Eskil Erlandsson och Mats Odell har bägge två jobbat med politik på heltid sedan sjuttitalet. Samma sak med Göran Hägglund, med undantag för några år i slutet av åttitalet. Lars Leijonborg har med något undantag i hela sitt vuxna liv jobbat för folkpartiet. Cecilia Malmström har länge varit ett högt oppsatt namn inom samma parti. För att bara nämna några.

De som varit politiskt aktiva i många år saknar i allmänhet alltför stora lik i garderoben, även ifall undantag finns. Resten kan det vara lite sisådär med.

Jag känner en hel hög med folk som slarvat eller fortfarande slarvar med tevelicensen, och har själv gjort det, men ingen av de jag tänker på tror jag har haft en tanke på att rösta på moderaterna. Jag känner folk som jobbar eller jobbat svart, utan att för den skull varit stora anhängare av moderaterna eller ett lågskattesamhälle. Jag känner faktiskt ingen, utom möjligen betalande s-medlemmar, som tycker det är häftigt att betala skatt. Däremot så gör många det ändå. Jag vet många som ibland eller till och med ganska ofta kört för fort, utan att de för den skull är genomonda människor.

Därför tycker jag att en del av drevet mot "fifflare" och "fuskare" i regeringskretsen är lite orättvist, och att debatten kan behöva nyanseras.

Samtidigt så finns det inom moderaterna en lång spännvid ut mot höger och halvt "anarkistiska" nyliberala kretsar där visst lagbrott anses vara helt okej. Att man står över lagen (DN). Det är den andra sidan. Cecilia Stegö-Chilo, Per Schlingmann och Tobias Billström har alla av ideologiska skäl tyckt det varit rätt att strunta i att betala tevelicensen. Och en del som ingalunda haft ekonomiska problem har struntat i att betala skatt, vilket naturligtvis är helt förkastligt.

Kikar man i mätningar som Sören Holmberg och andra statsvetare har gjort har moderaterna alltid legat betydligt längre till höger än sina danska och norska syskonpartier (vilket oxå åtminstone fram nu omöjliggjort ett livskraftigt parti till höger om moderaterna - men det är en helt annan historia).

Därför kan jag delvis känna som Tomas och vilja uppmana "anarkomoderaterna" att våga stå för att de anser det vara okej att bryta mot lagar de inte gillar. Att sluta hyckla. Att de fick valframgångar på missnöje med socialdemokratiskt maktgodhet är ju att nästintill fuska i sammanhanget! ;)

Men att påstå att enbart moderater struntar i tevelicensen eller anlitar svart arbetskraft, det är ju inte sant. Kika runtomkring er så ser ni det. Frågan och debatten behöver nyanseras!

Det blir ett problem när man ställer skyhöga krav på politiker och samtidigt menar att politiker inte lever som vanligt folk. Det går liksom inte alltid ihop. Samtidigt menar jag att politiker ska leva som de lär och stå för vad man gjort. Men ibland blir kravekvationen på politiker självmotsägande och smått omöjlig.

Miljöpartiet brukade förresten under de första åren på åttitalet redovisa de ledandes deklarationer öppet på presskonferenser. Behöver jag säga att ingen kom? Fast det kanske Birger eller någon annan kan berätta mer om någon annan gång?

1 kommentar:

Anonym sa...

Jodå,
Birger