Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

måndag, oktober 08, 2007

Ett varnande finger

I dessa tider av flock- och pöbelmentalitet är det viktigt att inte tappa besinningen och uttala sej alltför mycket om saker man inte vet särskilt mycket om. Hell-Man (vars blogg jag inte läst tidigare) står för en av få förnuftiga bloggkommentarer om vad som hänt i Rödby.

Och Fredrik Reinfeldt oroas över tonårsvåldet i SvD, jaa... vem gör inte det? Jag oroar mej över allt våld - inte bara när tonåringar är inblandade. Men konstaterar samtidigt att en enskild händelse inte bevisar något annat än att det slagit slint i huvudet för ett par personer, och det dödliga våldet mellan pojkar i 15-17-årsåldern har legat på ungefär samma nivå i många år (lyssna ungefär nie minuter in i Ekots 12:30-sändning från idag).

Å andra sidan lär inte det trösta de anhöriga till den som slogs ihjäl i Stockholm i helgen.

Men vem vinner på att vi tappar all rim och reson? Rädslan! Och rädsla är farligt.

2 kommentarer:

Maj sa...

Det må vara att inte så många blir dödade men tillräckligt många blir misshandlade och många är rädda för tonårskillar. Mannen som sa till två tonårskillar i Tyresö när de stal en cykel blev slagen i skallen och svårt skadad.

Det behövs nolltolerans inför skadegörelse, snatteri, hot, misshandel. Annars lär sig killarna att våld lönar sig.

Jah Hollis sa...

Ja, jag vet inte vad nytt som Hellmans ordrika utläggning tillförde saken. I alla fall kan man nog sluta sig till att det här med att polisen inte omedelbart kan gripa in när det händer något i glesbygden oftast gäller även storstäder.
Ibland undrar man snarare om det verkligen finns en vilja att på allvar komma åt problemen.
Och som Maj konstaterar: Det kanske inte är fler som blir dödade i bråk med tonåringar inblandade, men hur många blir svårt skadade eller får fysiska och psykiska men för livet?
Det verkar också finnas en stark tendens att släta över: att säga att "äh, egentligen är det väl inte så farligt".
Den där likgiltigheten är nog det värsta.