Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

onsdag, augusti 22, 2007

Jag har vänner


Igår kväll var jag på Liseberg och såg Mikael Wiehe sjunga och spela. Trots en servicenivå av bästa DDR-standard (inhägnad scen med åldersgräns och eftersom Wiehe är populär såg vi som inte fick plats därinne på sin höjd ett trefjärdedels huvud och en arm på artisten) var uppträdandet till belåtenhet.

Jag har sett Wiehe ganska många gånger de senaste åren men det var en ny upplevelse att se honom den här sommaren. Regimskiftet förra hösten har onekligen präglat hans, i vanlig ordning långa och oftast ganska underhållande, mellansnack. Och även det, något mer sällsynta, mindre agiterande mellansnacket var till stora delar nytt jämfört med de tidigare åren. Vi fick bland annat höra historien om hur Wiehe skrev en religiös hitlåt, utan att vara troende, och till sist hamnade i nya Psalmboken.

Han bjöd på låtar från 1972 års "Keops pyramid" till han och Totta Näslunds Dylancover "Ni som tjänar på krig", utgiven på skiva 2006. Merparten av låtarna kom faktiskt från det senaste decenniets utgivning, kul. Och för första gången fick jag höra Wiehe spela en låt av Björn Afzelius live - "Sång till friheten".

Vad som är så kul med Wiehe är han kör sin grej, skiter fullständigt i vad som är inne och att hans publik inte alltid vill höra det han säger... Det är bra och verkligen på sin plats i dagens alltför trendkänsliga politiska klimat.

Fast Liseberg borde övervägt valet av scen.

2 kommentarer:

Rasmus Ling sa...

Han är faktiskt jättebra fortfarande.

Johan sa...

Jajemen. Jag tycker nog hans material från de tio senaste åren har en jämnare nivå än det från åttital och tidigt nittital.

förresten, passa på och se fläskkvartetten med gäster på malmöfestivalen imorrn. i synnerhet när freddie wadling sjunger.