Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

tisdag, augusti 14, 2007

Dagen efter igår

Dagen efter två olika opinionsmätningar (1 & 2) kastat kristdemokraterna ur riksdagen går deras partisekreterare ut och vill ha en allians i eu-parlamentsvalet om två år. Utspel - en ny variant av bakispizza kanske?

Att borgerliga politiker går ut och föreslår olika former av närmare borgerligt samarbete eller till och med partisammanslagningar är inte alltför ovanligt. Sådana förslag förkastas så gott som alltid av andra borgerliga partier, men anses vara populära bland de ack så viktiga allmänborgerliga väljarna.

Det borgerliga parti som vinner slaget om de allmänborgerliga väljarna brukar kunna titulera sej som vinnare i just det valets mästerskap i borgerlig kannibalism. T.ex kristdemokraterna 1998 och folkpartiet 2002. Förra året vann moderaterna både det interna mästerskapet och de socialdemokratiska mittenväljarna, vilket gav regeringsmakten.

Moderaternas Per Schlingman är ärlig nog att påpeka att ett gemensamt borgerligt program i eu-parlamentsvalet vore att "förleda väljarna". Det är trots allt så att de borgerliga partierna sitter i två olika grupper i parlmentet. Moderater och kristdemokraterna sitter i den kristdemokratiska gruppen EPP och centerpartister och folkpartister sitter i den liberala gruppen ELDR.

Och grupperna är viktiga i parlamentet, det är dom som sitter på makt över betänkanden, utskottsplatser och kansliresurser. Den som vill få något uträttat i EU-parlamentet gör bäst i att hålla sej väl med sin grupp. Grupperna har kommit att agera alltmer enat ju mer makt parlamentet fått. Vikten av att rätta sej i ledet är extra stor i de två stora grupperna, kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska PES (samma två grupperna som efter förra valet delade opp alla viktiga poster mellan sej). Toleransen brukar däremot öka ju mindre gruppen är ;)

Detta sätter fingret på något svenska medier brukar missa i EU-parlamentsvalrörelser. Man jämför sällan eller aldrig vad de svenska partierna och kandidaterna vill med vad den grupp de sitter i vill och tycker. De flesta grupper, dock ej vänstergruppen, har till och med ett eget valmanifest. Varför jämförs inte de svenska partiernas valmanifest med gruppernas valmanifest? Jag minns att jag reagerade på detta vid valet för tre år sedan, mailade ett par redaktioner om detsamma men fick inga egentliga svar. Tror man att en sådan jämförelse vore för abstrakt för väljarna?

Nej, kristdemokraternas bakrusiga utspel ger jag inte mycket för.

Inga kommentarer: