Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

lördag, juli 28, 2007

Piskan viner på regeringsmaktens altare

Rollen som enskild riksdagsledamot eller för den delen kommunfullmäktigeledamot är nog ganska olika dels beroende på partitillhörighet eller ifall man ingår i en majoritet eller sitter i opposition.

Som del av en stor fullmäktigegrupp eller som del av en majoritetskonstellation blir möjligheten till egna initiativ och solospel mindre. Istället påverkar man internt och är överens utåt. Däri ligger naturligtvis många politikers skepsis till personval. Inom socialdemokratin tycks inte partipiska vara något konstigt, utan snarast något självklart. För borgerliga riksdagsledamöter är regeringsmakten såpass ovanlig att de har blivit vana vid att kunna solospela.

När nu det borgerliga blocket fått bilda regering har jobbet således förändrats en hel del för många riksdagsledamöter, och förändringar kan ju vara svåra att vänja sej vid. I dagens SvD står att läsa om moderata riksdagsledamöter som fått känna av piskans vinande.

Man får lätt en känsla att riksdagsledamöter är marionetter inom partiet och inte bör uttala sig, säger Rolf K Nilsson.
Mycket av partipiskan menar jag bottnar jag i blockpolitiken. Det ständiga skyttegravsgrävandet och meningskiljaktigheter enbart för meningskiljaktighetens eller opinionens skull.

Jag tror demokratin skulle vinna på ifall enskilda politiker tilläts vara mer självständiga. Det kan exempelvis underlätta för väljare att utkräva ansvar och politiken skulle förmodligen bli roligare att följa. Måhända skulle partiledare och andra höjdare sova något sämre nattetid, men det kan det väl vara värt?

3 kommentarer:

brother sa...

här ska jag helt anekdotiskt och utan större plan försöka mig på lite liknelser.

Blekinge studentkår tillhör inom SFS ett "parti" bestående av 15 kårer. Vi kämpar mot/med 7 eller åtta andra konstellationer. Några baserade på ideologi men de flesta baserade på geografi eller ämnestillhörighet.

Vår sammanslutning baseras på att alla kårerna är eller har varit väldigt små inom SFS. Sammantaget så har vi strax under 25% av mandaten i fum. En ganska angenäm sits för den som vill. Under de senaste 15 åren (innan dess funkade SFS något annorlunda) har ingen velat, alla har vetat vår konstellation var hittepo och man kunde helt sonika strunta i vad vi tycker.

I år var vi enade, sammandiskuterade och förberedda. Vi fick inte igenom det så viktiga personvalet till presidiet men åas så har vi fått in folk i alla andra mänskliga delar. I sakfrågorna var det väl ingen som kunde ändra styrelsens förslag, mer än på ett fåtal punkter och vi var inblandade i så gott som alla ändringarna vilket gör mig nöjd.

Nu till anekdoten dårå. Bortser vi från Uppsala, Lund och Göteborg som är de tydligast geografisk kopplade sammanslutningarna så har vi de som bjuder in till disskussion kvar, vi är en sådan. Tänk själv när undgefär 100 personer kan diskutera en fråga utifrån 15 olika perspektiv jämfört med uppsalas 50 tal som bara har sitt uppsalaperspektiv (nu var det ett fruktansvärt dåligt exempel iom att självbestämmandet i deras sammanslutning är så stort som det är).

Det syntes väldigt tydlig skillnad på vårt sätt att sköta arbetet under FUM och de övrigas, när vi finns på 15 platser så måste vi organisera oss bättre långt innan än de andra som gör det mesta på hemmakåren även om de sammarbetar med andra kårer. Vad händer då om man möter en fastbesuten vägg från oss? Det blir egna utspel som sedan inte kan stödjas av gruppen och det blir öppningar i murar som tidigare varit stängda för insyn. Man släpper allianser för att få vara med på vår planhalva.

Det var första året vi var så förberedda, jag längtar redan till när vi ska börja jobba med FUM 2008. 1,5 månad kvar men det hade gärna fått vara om någon vecka bara =)

Johan sa...

nu hänger jag inte helt med i din iofs intressant berättelse ;)

men! naturligtvis ska man i första hand ena sej. jag menar, vi har ett partisystem i vårt land och i partier är man överlag överens. det är så att säga en av tankarna med det hela.

fast, om folkförsamlingarna bara reduceras till transportkompanier utan reelt inflytande är det något som är fel.

brother sa...

urgh va långt jag lyckades tota där ja. känner inte redigt igen tankarna längre heller, men en essens man kan få ur det borde vara att partikonstellationer ska vara överrens i sin fasad utåt. vilka de sedan vänder sig för samarbeten kan vara upp till diskussion.

enskilda utspel utanför fastslagen väg ska man vara väldigt vaksam mot.

får nog fundera vidare på vad jag menade innan =)