Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

måndag, januari 15, 2007

Därför är jag inte miljöpartist (2/6)


Något försenad kommer här den andra delen i min gästbloggningsserie där politiker från andra partier bjuds in att skriva under rubriken ovan. Förra veckan var det folkpartisten Anne-Marie Ekström och den här veckan är det vänsterpartisten Fredrich Legnemarks tur. Fredrich lärde jag känna för några år sedan när vi pluggade matte på komvux. Flitig insändarskribent och säger sej vara stolt över att hela sitt liv bott i Trandareds kommundel.

Jag bugar mig & tackar ödmjukast för Johans inbjudan till en förklaring till varför jag inte är miljöpartist. Jag måste ändå från början påpeka att jag faktiskt gillar miljöpartiet och miljöpartister och att jag anser miljöfrågor vara av yttersta vikt, så att vi vet var vi har varandra. Jag bör varna, med en öppen fråga som denna, blir jag lätt raljant, jag ska försöka hålla tråden.

Först och främst de rent ideologiska skillnaderna: Jag är Socialist och utgår ifrån min övertygelse om att det finns och alltid kommer finnas skarpa motsättningar i samhället och att dessa utifrån produktivkrafternas utveckling kommer stöta samman och i sammanstötningen skapa nya samhällsformer och produktionssätt. Detta går emot vad jag uppfattar som miljöpartiets praxis med blocköverskridande (ibland för sakens skull), jag har inget intresse av något samförstånd såvida det inte gynnar de intressen jag representerar eller socialismen i stort.

Vidare har jag svårt att förlika mig med postmodernistiska perspektiv (Som miljöpartiet många gånger lutar sig mot) som resulterar i att man konstaterar att ”Ingenting är objektivt sant”, allt kan diskuteras eller köpslås om, för evigt, med undantag av miljön. Att inte ta ställning och positionera sig i kampen mellan arbete och kapital, är tyvärr också ett ställningstagande. Kapitalismen är den i särklass största frihetshämmande mekanism som finns (mer om det här)

Jag har vidare en annan syn på tillväxt, där tongivande miljöpartister framhärdar i att begränsa tillväxten så är min ståndpunkt att det viktiga är att de vinster som görs omfördelas, inte att tillväxten begränsas eller hämmas. Antingen omfördelning medelst skatter, eller genom att fackliga organisationer driver hårda lönekrav och hämtar in delar av mervärdet i form av lönehöjningar, arbetstidsförkortningar.

Eftersom miljöpartister är miljökämpar, anläggs gärna ett ”Ur miljöhänseende”-perspektiv, gott så, men många politiska ställningstaganden har vidare implikationer än vad som direkt kan ses ur miljöperspektiv. För att exemplifiera: Låt oss ponera införandet av miljöavgifter för utsläpp av vissa ämnen, eller för användandet av vissa ämnen i produktion. Detta är utmärkt ur ett miljöperspektiv, det sänder en skarp signal om vad som är acceptabelt och kan ge incitament för att undvika sådan produktion. Men om företaget budgeterar för avgiften och finansierar detta med indragna förmåner eller liknande för arbetstagarna, dvs, man kompletterar inte miljölagstiftning med en stark arbetsrätt så finns det risk för att kostnaden till slut landar någon helt annanstans än tanken var från början, detta skulle tas ur profiten, men företagaren tog springnota, kvar satt arbetaren.

Vilka är sakfrågorna som jag och MP ej drar jämt i? Sakfrågorna relaterade till arbetsrätt: Jag skulle aldrig kunna förlika mig med ställningstaganden som luckrar upp arbetsrätten och tillåter undantag i LAS. Vi kanske skulle komma överens om vissa enskildheter om skolor, synen på friskolor är dock en oöverbryggbar klyfta.

Tendensen att planera för vågmästarroll är också något som jag tycker mindre om, kanske är den en följd av den postmodernistiska blockförnekarinställningen.

Slutligen, jag hoppas jag inte varit för otrevlig eller konfrontativ, jag gillar er, men som det gamla ordstävet lyder: Den man älskar agar man.

Med det sagt, välkomnar jag er att bättra er fackliga image och haka på i protesterna mot a-kasseförsämringar och LAS-sabotage.

Solidaritet, Demokrati, Republik
¡No Pasarán!
Fredrich Legnemark, vänsterpartist

2 kommentarer:

Anonym sa...

Juste La Pasionara-referens där i slutet, med "No pasarán" (som betyder "de ska inte/kommer inte passera")

Däremot blir det ett lustigt syftningsfel när Fredrich använder det precis efter "solidaritet, demokrati, republik". Jag menar, det är ju knappast dessa tre som "inte ska passera"? :)

Jag älskar syftningsfel.

Fredrich Legnemark sa...

Hade törhända ¡Venceremos! varit bättre= ;)

Jeje, har varit yr det senaste, hemtenta, 'nough said ;)