Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

fredag, juli 14, 2006

Vi äro tusenden

Till valet i höst ställer ovanligt många partier upp som aspirerar på att få ta plats bland de andra i riksdagen. Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Sjukvårdspartiet, Junilistan och Feministiskt initativ är väl de som nämns oftast. Jag tror inte att något av dessa partier, eller något annat utanför riksdagen, kommer komma in i riksdagen.

Och varför inte det? Finns faktiskt en hel del som talar för att de får stå kvar på åskådarplats.

1. Inte tillräckligt stöd
I modern tid har tre partier tagit sej in i riksdagen; Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Ny Demokrati. I samtliga fall har de flesta opinionsmätningar redan under våren på valåret visat att de skulle komma in, och i valspurten har partierna snarare tappat en del stöd (enligt Sören Holmberg, och han brukar ha koll). Om inget av de nya partierna ens kan komma över 4%-spärren med flera månader kvar till valet klarar de sannolikt inte det i september heller.

2. Fel frågor
Valrörelsen kommer (tyvärr) präglas av framförallt arbete/jobb och regeringsfrågan. Det är inget som små uppstickarpartier tjänar på. Varken fildelning, invandring, sjukvård, EU eller jämställdhet kommer bli stora valfrågor. Och därmed får inte de nya partierna den gratisuppmärksamhet de skulle behöva. Jämför med Miljöpartiet och 88.

3. Bristfällig organisation
Utöver Sverigedemokraterna så har partierna bestämt sej väldigt sent för att ställa upp i valet. Det innebär att de har en bristfällig eller i stort sett obefintlig organisation. En valrörelse bärs till stor del upp av mer eller mindre ideellt engagerade lokala krafter. Miljöpartiet har ännu problem med arbetet i kommunerna trots att vi är ett etablerat parti, hur är det då inte för de nya partierna? Dessa saknar i stort sett lokala politiker som kan bedriva valrörelse. Det hade både mp och Kristdemokraterna en hel del av 88 respektive 91 - och vi finns oxå kvar i riksdagen.

4. Inga eller för få kändisar
Ny Demokrati hade Bert och Ian. Kristdemokraterna hade Alf Svensson. Vi hade Birger Schlaug och Åsa Domeij. De enda nya partierna som har kända företrädare är Junilistan och Feministiskt initativ. Utan kända företrädare blir det inga riksdagsplatser.

Men det har bara börjat
Emellertid tror jag att alla dessa fem partier, utom möjligen Piratpartiet, har en god chans att övervintra utanför riksdagen, bygga parti, fortsätta opinionsbilda och återkomma till valet 2010. Stora delar av väljarkåren håller förmodligen med Sverigedemokraterna i invandrarfrågor, Sjukvårdspartiet i vårdfrågor, Junilistan i EU-frågor och Feministiskt Initativ i jämställdhetsfrågor. Men väljarkåren rör sig långsamt och behöver tid på sej. Det tog Kristdemokraterna 27 år och Miljöpartiet 7 år att nå riksdagen. Ny Demokrati seglade in på en räkmacka men försvann oxå sedan. Samtidigt visade Miljöpartiet 1988 att det stabila svenska fempartisystemet var passé och att inget är säkert längre.

Men mitt tips är att det efter 17 september sitter samma sju partier i riksdagen. Fast hur det ser ut 2010 får vi se då. Sverigedemokraterna kan bli farliga.

5 kommentarer:

helgonblomma sa...

med tanke på att piratpartiet snart har lika många medlemmar som (mp) så undrar jag om de inte ändå har en chans! framförallt att dra till sig missnöjesväljare!

//helgonblomma

Rasmus Ling sa...

Men om Sd kom in i riksdagen kanske fp, s och m slutade driva deras politik då och då.

Max Andersson sa...

Det är ytterst osäkert om väljarna håller med sjukvårdspartiet i vårdfrågor. Varken sig väljarna, övriga politiker eller ens sjukvårdspartiet själva vet var de står i sjukvårdspolitiken.

Visst, sjukvårdspartiet vill att sjukvården ska vara bra. Det är något som alla partier håller med om. Men hur det ska åstadkommas är de väldigt vacklande kring. (Förutom att de inte vill röra Uddevalla sjukhus.) Här i Västra Götaland har de precis splittrats i ett flertal fraktioner.

Jag har stor respekt för Rune Lanestrand, men det parti han lämnat efter sig är ett dåligt skämt.

Johan sa...

astrid. fast med tanke på hur enkelt det är att gå med i PP så ska man nog inte haka upp sej alltför mkt på deras medlemsantal.

rasmus. eller kanske inte, jfr Nyd 91 och den politik borgarna och sossarna förde de fem åren därefter.

max. du vet mer än mig om sjukvårdspartiet, så jag böjer mej för sakkunskapen :)

helgonblomma sa...

visst kanske, men ändå visar det på väljarpotential! :-/

//helgonblomma