Om mig - Riksdagskandidat för Miljöpartiet de Gröna i Sjuhäradsbygden - Maila gärna.

onsdag, maj 03, 2006

På kvällen började han skriva.

I valdebatten talas det mycket om hur länge socialdemokraterna suttit vid makten och slagordet "Pensionera Persson" har lanserats. Det är alldeles sant att sossarna innehaft regeringsmakten otroligt länge. Det är även sant att de lyckats hålla andra partier utanför regeringen, trots att de bara uppnått egen majoritet en enda gång under efterkrigstiden. Därför tycker jag det skulle vara nyttigt på lång sikt både för sossarna och för landet ifall s-partiet tvingades till minst en mandatperiod i opposition. En skärseldens och eftertankens period.

Samtidigt vill jag inte se en borgerlig regering baserad på det nuvarande borgerliga blocket. Med en Reinfeldt som konstant pratar arbetearbetearbete och helt glömmer bort att det måste finnas en planet att arbeta på. Med en Leijonborg som konstant gnäller och pratar om hårdare tag mot elever, invandrare, brottslingar, ja det mesta. Med en Hägglund som kör desperata utspel om bensinskatten - som inte ens stöds av blockkamraterna. Och med en Olofsson som tycks ha glömt bort miljöfrågorna helt.

Borgarna kritiserar sossarna stenhårt. För en mängd saker. Ibland blir det lite märkligt. Bland annat tycks de helt glömma bort att sossarna genom åren haft mycket goda samarbeten med ett eller flera borgerliga partier.

1995-98 samarbetade S+C mycket nära (det är något att tänka på när borgarna talar om tolv år med "rött lag" vid makten). Under de borgerliga regeringsåren i början av nittitalet gjorde sossarna flera krisuppgörelser med regeringen. På åttiotalet var samarbeten mellan sossarna och centern/folkpartiet inget ovanligt. Till exempel den stora skatteuppgörelsen som fick moderaterna att spräcka den dåvarande borgerliga regeringen.

Man behöver inte heller gå så långt tillbaka för att hitta sosseborgerliga samarbeten. Det räcker att titta på de senaste åren. Till exempel EMU (s+m+fp+kd), övervakningshysterin (s+fp, med passivt stöd av m+kd), flyktingar (s+m) och energifrågorna (s+c+v).

I två av landets största kommuner, Jönköping och Linköping, har sossarna och centern bildat majoritet. I den stora Västra Götalandsregionen styr sossarna ihop med folkpartiet och centern sedan 2000. Och i Vadstena bär den politiska majoriteten en S&M-stämpel.

Jag förstår inte varför sossar och borgare så envist vill framstå som så himla olika. Som att det är ett ödesval mellan rött och blått. Det är ju inte sant! I många frågor är de lika gråa allihop. Och för gröna partier kan samarbete lokalt fungera lika bra med sossarna som med borgarna. Ibland till och med enklare då de borgerliga partierna är betydligt mer vana vid samarbete och saknar socialdemokratiska pampfasoner.

Men det är ju lokalt...

På riksnivå så har ju vi i miljöpartiet kunnat få igenom en hel del genom de senaste årens samarbete med sosseregeringen. Utan miljöpartiet hade inte friåret, den gröna skatteväxlingen, djurskyddsmyndigheten eller den nya mer generösa flyktinglagen blivit verklighet. Utan miljöpartiet hade inte bokmomsen sänkts eller stödet till miljöbilar ökat kraftigt. Utan miljöpartiet hade minkarna inte varit på väg att slippa ur sina burar.

Detta är gröna framgångar som vi fått genom vår vågmästarroll, genom hårda förhandlingar och genom att inte ge vika inför sossarna. En sådan inställning från sossarna är knappast förtroendeingivande. Emellertid har vi kommit överens om 16 statsbudgetar, det är något att tänka på när borgarna kallar oss för djupt oeniga.

Och de flesta av våra gröna framgångar vill nu borgarna plocka bort. Därför vill jag som sagt inte se en borgerlig regering efter valet. Samtidigt så är jag djupt skeptisk till hur ett fortsatt sossesamarbete skulle se ut. Sossarna vill inte alls samarbeta med oss i frågor som rör EU, generell arbetstidsförkortning, ekonomisk grundtrygghet, utvidgning av demokratin eller den rådande övervakningshysterin.

Det är tråkigt att mittenpartierna så tydligt tagit avstånd från det gröna alternativet. Både centern och folkpartiet härbärgerar egentligen en hel del vettigt folk. Även ifall det kan vara svårt att tro nu i dessa batong-tillväxt-jobb-tider.

Jag tror inte den enorma socialdemokratiska (makt)apparaten skulle klara av att sätta sig i en koalitionsregering efter valet. Den tidigare omtalade skärseldens och eftertankens period är fullkomligt nödvändig först. Lokalt har vi kunnat se hur åtminstone en del sossar blivit mer ödmjuka inför vad vi vill efter att vi två gånger snuvat dem på makten.

Vad jag framförallt vill se i valet är en valframgång för miljöpartiet, sen får vi se vad som händer. Om sossarna är villiga att driva en politik med tydliga gröna drag (och inte bara vissa inslag) så kanske regeringssamarbete är en möjlighet. Men jag är tveksam.

I vilket fall som helst, ju starkare de gröna står efter valet desto bättre är det för människor, djur och natur. Klimatkatastrofen står och knackar på dörren. Låt oss skrämma bort den!

2 kommentarer:

Gunnar Gustavsson sa...

Jag har träffat en och annan folkpartist med vettiga åsikter i många frågor. Men så fort det handlar om utrikespolitik i allmänhet och mellanöstern i synnerhet så blir de helt förryckta, totalt omöjliga att ens diskutera med!

Jag har träffat flera trevliga centerpartister genom åren (en del andra också). Men är de bra politiker? Jag tror inte att jag har träffat någon centerpartist som är särskilt politisk i en bredare mening. Utan att ironisera så vill jag nog hävda att det är väldigt svårt att veta vad en cednterpartist vill. Just nu så vill de ingå i en borgerlig regering, men det säger inte så mycket om vad deras egen politiska vilja är. Och det är ganska symptomatiskt. Centerns kommunalråd har under snart fyra mandatperioder varit just kommunalråd i den styrande alliansen. Första gången i en borgerlig konstellation, sedan s-c, sedan s-mp-c och nu s-c. Mitt intryck av centern under de år jag har bott i Linköping (sedan -94) är att de i ganska liten utsträckning driver en egen politik. Efter det senaste valet försökte mp förhandla lite med s-c om att ingå i en allians men då var det alldeles uppenbart att centern var väldigt nöjda med att få några poster (Gösta Gustavsson som deras kommunalråd heter vill väldigt gärna vara dels heltidspolitiker med ansvar för samhällsplanering, dels ordförande för Tekniska nämnden).

Ingen tydlig slutsats av mitt inlägg, men som sagt: på kvällen började han skriva...

Johan sa...

absolut, folkpartisterna är inga höjdare på utrikespolitik. eller miljö/ekonomi. hehe.

intressant det du skriver om centern. verkar även vara lite skillnad på centern i storstäder och på landsbygden. i städerna är dom ju minsta borgerliga parti medan de ute på landsbygden är störst. linköpingscentern verkar behöva jobba lite på sitt självförtroende :)

kul med ett inlägg från dig förresten.